F.R.I.E.N.D.S

Is is the quantity of friends that matter or the quality?

Man kan ha tusen vänner men ändå känna sig som mer ensam än någon annan. Och man kan ha en vän och vara hur lycklig somhelst! 

Jag har nästan aldrig haft mycket vänner. Jag har svårt att öppna mig upp för nya människor för jag har trust issues. Och det har såklart varit någonting endel tyckte vara jätte kul att skämta om. 

Tex 

Jag och tre vänner var ute ( Simon, Julia och Alicia ) Sen kom vi in på diskutionen om vem som hade mest vänner, så klart blev det dom mot mig för jag var alltid den som var fulast, fattigast eller jobbigast. Dom skröt om hur många dom hade och hur få jag hade. Sedan efter det har jag bestämt mig för att försöka få BRA vänner istället för MÅNGA vänner. Så jag är inte kompis med Julia eller Alicia nå mer. Simon och jag är...."Simon och Oskar" vi har alltid haft en up&down friendship. 

Dom senaste... 2-3 åren har jag inte skapat många nya vänner, jag har faktiskt gjort mig av med många. Just för att jag känner som att ingen vill vara min vän, varför ska jag vara din vän? Även om fallet inte är så utan att jag bara inbillar mig. Jag brukar inte vela gå hem till  någon av min kompis kompis för jag "vet" att han eller hon inte tycker om mig. Och jag får alltid för mig att folk i min omgivning hatar mig eller tycker illa om saker jag gör/säger. Så Emma brukar ofta säga åt mig att jag är störd i skallen och att folk inte tycker illa om mig. Men jag tror jag är lite smått psyko. Så om någon skulle försöka vara trevlig eller bli vän med mig skulle jag inte låta dom. Jag skulle fälla upp mig "skydds mur" och ignorera totalt. Men efter några så blir det lite jobbigt att bara vara med samma människor, man önskar ju att man hade lite mer att välja på. Men jag har bäddat min säng och nu får jag ligga i den.

Om någon/några försöker komme nära mig "känslomässigt" då drar jag mig undan. Som om jag märker att någon vill lära känna mig eller visa någon slags sympati eller så då skulle jag fälla upp min mur så att säga. Men om jag är omringad av folk som jag vet eller märker inte bryr sig om mig, då kan jag vara hur öppen och "carefree" som helst. 

Och allt detta varierar från dag till dag och person till person. Jag KÄNNER redan efter en sekund om jag tycker om någon eller inte. Jag märker om folk misstycker det jag gör eller säger. Så ni ska inte tro att jag är socialt efterbliven. Jag kan ju prata med nytt folk och så men så fort jag känner att det den andra personen vill eller tror vi är mer än främlingar eller bekanta då drar jag mig undan så gott jag kan. 



Hoppas ni tycker om mitt nya depp inlägg. Har tänkt skriva om detta ett tag men jag vill inte skriva FÖR mycket på min blogg. Jag vet ju inte vilka som sitter och läser det här, kanske är någon som kan använda detta emot mig senare eller nått. Men jag åg oh tänkte på detta i över en timme så jag kände jag var tvungen att skriva om detta. 


GODNATT nu måste jag fan sova, klockan är ju faktiskt 05.17 

Kommentera Bitches!!

Kommentera inlägget här bitch:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv här:

Trackback